Tiden ger mig cred.

I dag när jag öppnade min mail hade jag fått tre personliga mail bland alla erbjudanden och informationsblad. Det första gjorde mig så otroligt glad- vänner som man inte hört från på lång tid som skriver ett rörande mail värmer mitt hjärta. Eduardo, käre vän jag vet inte om stolt är det rätta ordet men ngn känsla liknande stolthet kommer upp när jag läste mailet från honom. Han är en av dem som jag hyser otroligt stor respekt för men som inte har haft så lätt att bli förstådd, som många forntida konstnärer och revolutionärer kan jag tänka mig. För att inte tala om nutida. Historien skall frikänna mig var det visst en vis man som sa. Och nog är han förlåten alltid! Jag har ett kuddfodral signerat Matute som jag på två år inte tvättat- inte använt heller skall tilläggas- minnen väcka till liv. En sådan mans vänskap är mer värdefull än tusentals kronor. Det värmer att han uppskattar min.

Mail nummer två var från College of Idaho där jag skall tillbringa det kommande året. jag inser mer och mer att jag kommer få det tufft socialt sätt för vissa saker är jag inte beredd att kompromissa med. Men jag har alltid Ayesha och det gör mig lugn. Jag inser samtidigt att jag kommer få en otrolig möjlighet för utmärkta undervisningstimmar och även att resa runt och möta mina kära vänner- bland annat den ovannämnda. Sedan att kunna åka till Argentina över jul är något jag ser väldigt mycket fram emot. Jag framkallade romantiska bilder igår. Ohh vilka minnen. Mailet innehöll information om min kommande boende situation. Min rumskamrat verkar vettig- på pappret så jag är positivt inställd.

Mail nummer tre då. Sist men inte minst ett mail från Ayesha. Inga ord behövs. 46 dagar till återföreningen!

Jobbet stimulerar fortfarande trots att jag försov mig i morse är humöret på topp. Det är föga smickrande men värre har jag sett. Jag tar en uppfrächning på lunchrasten.

Jag blir så glad av mail.
Sista rycket innan lunch!