Introduktionen är över

Drygt en vecka har gått och detta är vad jag upplevt!
På flyget hit upplevde jag inte på några större missöden, frånsett att jag fick springa som en virrig höna för att hinna med flyget från Paris och att jag hade en ack så söt men ej så tyst bäbis bakom mig på den 13 timmar långa flygningen till Salt Lake City, att mina väskor inte sprang lika snabbt som jag gjorde på Charles de Gaulle utan ankom 3 dagar senare, så gick det väldigt bra. De sista timmarna på flyget var nervösa med anledning av att jag börjat prata med min granne och det första han sa när jag sa att jag skulle studera i Caldwell, Idaho var ”I assume you’ll buy a car and get out of there as much as you can” . Lovande tänkte jag! När jag senare väntade på flyget vidare satt jag och betraktade min omgivning; halvfeta, vita, cowboybootsbärande och snacks ätande Amerikanare. Mums.

Den timmes-långa flygningen från Salt Lake City till Boise var otroligt vacker och jag förstår varför Salt Lake City heter som den gör! Jag konverterade inte till mormon och utsikten var helt underbar- kullar, berg, slätter, sjöar, vattenfall och floder - dock ingen grönska!! Ni som vet hur det såg ut i Argentina där jag bodde kan ungefärligt relatera till hur det såg ut: platt och torrt med höga berg i horisonten. Min studievägledare hämtade mig på flygplatsen tillsammans med några andra nytillkomna studenter. Bilresan till skolan tog 40 min på motorvägen i full rusningstid. Och allt jag såg var torra slätter utan ngn som helst vegetation glädjen blev därför ännu större när jag kom till skolan och jag ser campuset uppenbara sig som en grön oas. Det är ett helt otroligt vackert skolområde, anrikt med fina gamla byggnader, skolan är den äldsta i staten och grundades 1891. Att det är så grönt beror på att de vattnar HELA tiden, men tydligen försvarar de det med att de har ett vattningssystem som tar vatten direkt från floden som ligger en bra bit bort. Jag uppskattar i alla fall grönskan otroligt mycket!

Jag träffade nu också Ayesha. Det är så otroligt härligt att hon är här och det har gjort min adaption till livet här mycket smidig. Hon har introducerat mig till bra människor och jag har funnit mig en krets som jag trivs i. Den första veckan var det endast internationella studenter på skolan och det var nog bra att uppleva hela alltet i olika steg- att inte bli inskyfflad bland de lokala fullt ut på en gång. Nu är dock den delen också avklarad och det är, hm, intressant!

Gång på gång får vi internationella studenter höra hur viktigt det är att vi är här, hur uppskattade vi är och att vi ger så mycket till skolan bara med vår existens på skolan. Ja ni vet- superlativen haglar. Skolan bjöd ut oss på restaurang fyra kvällar i rad, tog med oss på nöjesfält och rafting- shoppingtur (den delen betalde de dock inte!;)) Vi hade middag med presidenten( inte Bush, utan skolans president) och promenerade i hans rosenträdgård. Ja kan ni tänka er.

Dagen kom då jag skulle registrera mig för vilka lektioner jag ville läsa och det hade de redan listat ut så jag behövde inte direkt göra ngt. Min studiehandledare är mycket bra och har redan en plan för mig! Skönt. Nu på hösten blir det Biologi och Psykologi som huvudämnen och lite historia, engelska (skrivkurs) och självförsvar utöver det. Jag har köpt böcker för många dollar, och lider med dem som inte får det betalt av skolan. Det leder mig in på min rumskamrat Amaya. Jag kunde verkligen inte önskat ngn bättre att dela rum med. Hon är definitivt den trevligaste 1:a års studerande jag mött fram till nu. Vi kommer mkt bra överens. Hon betalar för sin skolgång här, har två jobb och jag lider verkligen med henne. Hennes föräldrar vill inte ta lån så hon sliter. De inser inte riktigt vad det kommer att innebära för hennes studieresultat tror jag. Jobben ger endast 6 USD/timmen och det kändes inte mer än rätt att jag betalade kylskåpet, kaffemaskinen och högtalarna. Det är inte svårt att upptäcka baksidorna av the American Dream. 40 kr timmen i lön är inte proportionerlig minimumlön med levnadskostnaderna här.

Gymmet och maten är två saker som jag är väldigt imponerad över. Vilken otrolig lättnad det var att komma in i matsalen och få en föreläsning om ekologisk och närproducerad mat. Jag satt och log för mig själv! ALL annan mat är dock helt otroligt äcklig rent ut sagt. Man kan verkligen inte köpa bra mat i affärerna här. Om man vill köpa ngt någorlunda fräscht och färskt kostar det enormt mycket medan den halvfabrikerade maten är billig. Vi har fem kockar i matsalen som tillagar maten precis som vi vill ha den, med tomater och kryddor från den egna trädgården. Tilläggas skall att det också finns, hamburgare, pommes, läsk, doughnuts, chips och muffins- om ngn skulle vilja ha, och det går åt kan jag lova. Chips och läsk till frukost. Var det någon som viskade ohälsosamt, nej nej inte alls- jag förstår verkligen inte varför de är halvfeta allesammans.
Jag har fått dra ner på sarkasmen en del.. Men Ayesha förstår mig. Tur det. Man vet aldrig vad man kan smälla i folk, det är så lockande att vara sarkastisk hela tiden men risken är allt för stor att det roliga inte förstås. Jag flinar dock på insidan. Muahahah.

När alla förstaårs studenter hade flyttat in åkte vi på vildmarksupplevelse fyra timmar här ifrån och pratade om vilka utmaningar som fanns att vänta. Det känns verkligen som Norge om igen. Men jag kunde ju svara på mångas oroliga undringar. Oj vad jag kände mig vuxen. Under de dagarna hade vi även team bildande aktiviteter och jag blev självklart den drivande inom min grupp. Haha ja det är inte helt dåligt för självkänslan det här! Det är nog bra om ni tar ner mig på jorden lite ibland. Vi hade en liten tävling där vi skulle rita en liten cartoon och jag kom med bland de 5 bästa och fick min publicerad i skoltidningen. Vilken start! haha

Det finns en hel del fraternities här, helt enkelt folk som betalar för at vara med in en klubb med sjuka inträdesprov, ett hierarkiskt system som liknar värsta sekten MEN de som inte är med är välkomna till deras fester och de har ofta hus utanför skolområdet. Det finns ett gäng som är trevligt och där har de mina första festupplevelser ägt rum. Precis om på film, men där som på alla andra ställen finns det trevliga människor som inte klistrar fast rumpan på ngn annan. Riktigt komiskt att titta på. Gratis öl är det också. Kingstone light, billigt och inte gott alls, så sofistikerade Klara dricker vin. Skolområdets vakter patrullerar och hämtar en vart man än är om man skulle komma i fel händer. Skönt att veta och, nej, jag har inte behövt utnyttja den möjligheten.

Skolan har ett fotbollslag som även de har ett hus utanför skolområdet. Men de är ju inga stjärnor på plan direkt. Men men, söndagarna är trots detta ägnade till fotboll☺

NU skall jag ut och springa en liten tur innan lunch.

Det ligger lite bilder på Facebook

Allt från mig,
Howdy Howdy