Vardagsmat

Drygt två veckor har gått och vardagsrutinerna börjar krypa in under skinnet. Tyvärr måste jag säga att det inte är den mest positiva era jag går igenom nu. Efter förra helgen hade jag humöret uppe, firandet av min 21 årsdag var väldigt lyckat. Jag kunde njuta av umgänget och de fester vi var på mest av anledningen “man fyller bara 21 år en gång”. Vad jag nu har upplevt är att det som för mig var att stretcha mina gränser när det kommer till festande är vardagsmat här. Det som jag med lätt ansträngd min njöt av en helg är vad de flesta flyr till, om inte varannan dag så i allfall hela helgerna. Den ständiga flykten från verkligheten som infinner sig hos de jag ser omkring mig rättfärdigar tydligen deras oanständiga uppförande. Jag bestämde mig tidigt för att jag skulle försöka att inte döma, jag ville inte stänga in mig med någon sorts förhastad brådmogenhet. Nu har jag sett vad som pågår på festerna och känner inte någon som helst drift att delta i den lössläppta köttmarknad där de inblandade är i det stadiet där det fortfarande är häftigt att beskriva den föregående natten med ett stolt – Jag kommer inte ihåg någonting, eller ett revolutionärt ”I don’t give a fuck”. Det är nog det som frustrerar mig mest, hur lätt människor här kommer undan med just det gensvaret – att de inte bryr sig.

Helgen började relativt bra med en fotbollsmatch och sedan grill hos en av killarna i laget, kvällen flyter på och jag snackar med en trevlig fyr men blir snabbt kallad åt sidan av en tjej som säger – bara så du vet så pratar han bara med dig för att du är blond. Jaha tänkte jag. Skönt att veta att den enda killen som faktiskt inte är full över öronen, pratar utan att dregla har en sådan beundrarskara. På väg hem stannar jag till vid ett av fraternity husen det osar sex, alkohol, diverse droger och andra mindre trevliga kroppsodörer. Jag går hem. Efter en snabb titt på klockan drar jag slutsatsen att om jag går till sängs nu så kan jag fortfarande stiga upp utan alltför missgynnad sovrytm. Efter ett par timmar utlöses brandalarmet och 250 elever måste evakueras. Anledningen? En kille som i sin första fylla bestämde sig för att ta en brandsläckare och spruta ner hela köket. Skolan måste betala 800 USD och alla elever tvingas stå ute i den numera ganska kalla natten i två timmar medan skolans säkerhets team tog fingeravtryck och städade upp efter den flyende fulla studenten. Jag tror att de har funnit den ansvarige nu. Ryktena sprids. Rykten – vissa tenderar att livnära sig på dem. Eftersom att min sömn blev avbruten kändes hela lördagen misslyckad. Jag kunde inte vakna när jag planerat, mina ögonlock ville oavbrutet återförenas med de undre slemhinnorna.

Hela lördagen gick jag runt och var hänsynslöst ärlig. Jag blir så trött på den ytlighet som dominerar samtalen här. Som med allt annat i livet kan man acceptera en begränsad dos av allt men när det inte finns något som väger upp ignoransen och ytligheten blir det svårare.
De internationella studenterna är annorlunda även om man ser att de som har vart här en längre tid har adapterat många av de vanor som infinner sig mer naturligt hos de infödda. Tilläggas skall att de internationella studenter som studerar här ofta kommer från en situation liknande den som Amerikanarna kommer ifrån, hårt hållna och med mycket att revoltera från.

Den akademiska delen är relativt sett stimulerande. Speciellt psykologin. Vi får högre betyg av professorn om vi involverar oss i någon sorts av terapi. Något som skolan betalar och uppmuntrar. Resurserna och förutsättnigarna för enorm utveckling finns. Vart går det fel? Psykologilektionerna består mestadels av gruppdiskussioner baserat på analyser av vårt dagliga beteende. Det är inte endast en gång min haka har fallit mot nyckelbenet när jag hör mina medstudenters spontana, dock föga utvecklade teorier rörande anledningarna till deras beteende. Just i psykologi är det underbart att vi inte är en homogen grupp av studenter.

Nu får det vara nog – en biologi uppsats om genetikens förklaring till varför Siamesiska katter har mörka extremiteter väntar.
Tusen tack för alla födelsedagsönskningar!
Klara