Vardagsmat

Drygt två veckor har gått och vardagsrutinerna börjar krypa in under skinnet. Tyvärr måste jag säga att det inte är den mest positiva era jag går igenom nu. Efter förra helgen hade jag humöret uppe, firandet av min 21 årsdag var väldigt lyckat. Jag kunde njuta av umgänget och de fester vi var på mest av anledningen “man fyller bara 21 år en gång”. Vad jag nu har upplevt är att det som för mig var att stretcha mina gränser när det kommer till festande är vardagsmat här. Det som jag med lätt ansträngd min njöt av en helg är vad de flesta flyr till, om inte varannan dag så i allfall hela helgerna. Den ständiga flykten från verkligheten som infinner sig hos de jag ser omkring mig rättfärdigar tydligen deras oanständiga uppförande. Jag bestämde mig tidigt för att jag skulle försöka att inte döma, jag ville inte stänga in mig med någon sorts förhastad brådmogenhet. Nu har jag sett vad som pågår på festerna och känner inte någon som helst drift att delta i den lössläppta köttmarknad där de inblandade är i det stadiet där det fortfarande är häftigt att beskriva den föregående natten med ett stolt – Jag kommer inte ihåg någonting, eller ett revolutionärt ”I don’t give a fuck”. Det är nog det som frustrerar mig mest, hur lätt människor här kommer undan med just det gensvaret – att de inte bryr sig.

Helgen började relativt bra med en fotbollsmatch och sedan grill hos en av killarna i laget, kvällen flyter på och jag snackar med en trevlig fyr men blir snabbt kallad åt sidan av en tjej som säger – bara så du vet så pratar han bara med dig för att du är blond. Jaha tänkte jag. Skönt att veta att den enda killen som faktiskt inte är full över öronen, pratar utan att dregla har en sådan beundrarskara. På väg hem stannar jag till vid ett av fraternity husen det osar sex, alkohol, diverse droger och andra mindre trevliga kroppsodörer. Jag går hem. Efter en snabb titt på klockan drar jag slutsatsen att om jag går till sängs nu så kan jag fortfarande stiga upp utan alltför missgynnad sovrytm. Efter ett par timmar utlöses brandalarmet och 250 elever måste evakueras. Anledningen? En kille som i sin första fylla bestämde sig för att ta en brandsläckare och spruta ner hela köket. Skolan måste betala 800 USD och alla elever tvingas stå ute i den numera ganska kalla natten i två timmar medan skolans säkerhets team tog fingeravtryck och städade upp efter den flyende fulla studenten. Jag tror att de har funnit den ansvarige nu. Ryktena sprids. Rykten – vissa tenderar att livnära sig på dem. Eftersom att min sömn blev avbruten kändes hela lördagen misslyckad. Jag kunde inte vakna när jag planerat, mina ögonlock ville oavbrutet återförenas med de undre slemhinnorna.

Hela lördagen gick jag runt och var hänsynslöst ärlig. Jag blir så trött på den ytlighet som dominerar samtalen här. Som med allt annat i livet kan man acceptera en begränsad dos av allt men när det inte finns något som väger upp ignoransen och ytligheten blir det svårare.
De internationella studenterna är annorlunda även om man ser att de som har vart här en längre tid har adapterat många av de vanor som infinner sig mer naturligt hos de infödda. Tilläggas skall att de internationella studenter som studerar här ofta kommer från en situation liknande den som Amerikanarna kommer ifrån, hårt hållna och med mycket att revoltera från.

Den akademiska delen är relativt sett stimulerande. Speciellt psykologin. Vi får högre betyg av professorn om vi involverar oss i någon sorts av terapi. Något som skolan betalar och uppmuntrar. Resurserna och förutsättnigarna för enorm utveckling finns. Vart går det fel? Psykologilektionerna består mestadels av gruppdiskussioner baserat på analyser av vårt dagliga beteende. Det är inte endast en gång min haka har fallit mot nyckelbenet när jag hör mina medstudenters spontana, dock föga utvecklade teorier rörande anledningarna till deras beteende. Just i psykologi är det underbart att vi inte är en homogen grupp av studenter.

Nu får det vara nog – en biologi uppsats om genetikens förklaring till varför Siamesiska katter har mörka extremiteter väntar.
Tusen tack för alla födelsedagsönskningar!
Klara

Introduktionen är över

Drygt en vecka har gått och detta är vad jag upplevt!
På flyget hit upplevde jag inte på några större missöden, frånsett att jag fick springa som en virrig höna för att hinna med flyget från Paris och att jag hade en ack så söt men ej så tyst bäbis bakom mig på den 13 timmar långa flygningen till Salt Lake City, att mina väskor inte sprang lika snabbt som jag gjorde på Charles de Gaulle utan ankom 3 dagar senare, så gick det väldigt bra. De sista timmarna på flyget var nervösa med anledning av att jag börjat prata med min granne och det första han sa när jag sa att jag skulle studera i Caldwell, Idaho var ”I assume you’ll buy a car and get out of there as much as you can” . Lovande tänkte jag! När jag senare väntade på flyget vidare satt jag och betraktade min omgivning; halvfeta, vita, cowboybootsbärande och snacks ätande Amerikanare. Mums.

Den timmes-långa flygningen från Salt Lake City till Boise var otroligt vacker och jag förstår varför Salt Lake City heter som den gör! Jag konverterade inte till mormon och utsikten var helt underbar- kullar, berg, slätter, sjöar, vattenfall och floder - dock ingen grönska!! Ni som vet hur det såg ut i Argentina där jag bodde kan ungefärligt relatera till hur det såg ut: platt och torrt med höga berg i horisonten. Min studievägledare hämtade mig på flygplatsen tillsammans med några andra nytillkomna studenter. Bilresan till skolan tog 40 min på motorvägen i full rusningstid. Och allt jag såg var torra slätter utan ngn som helst vegetation glädjen blev därför ännu större när jag kom till skolan och jag ser campuset uppenbara sig som en grön oas. Det är ett helt otroligt vackert skolområde, anrikt med fina gamla byggnader, skolan är den äldsta i staten och grundades 1891. Att det är så grönt beror på att de vattnar HELA tiden, men tydligen försvarar de det med att de har ett vattningssystem som tar vatten direkt från floden som ligger en bra bit bort. Jag uppskattar i alla fall grönskan otroligt mycket!

Jag träffade nu också Ayesha. Det är så otroligt härligt att hon är här och det har gjort min adaption till livet här mycket smidig. Hon har introducerat mig till bra människor och jag har funnit mig en krets som jag trivs i. Den första veckan var det endast internationella studenter på skolan och det var nog bra att uppleva hela alltet i olika steg- att inte bli inskyfflad bland de lokala fullt ut på en gång. Nu är dock den delen också avklarad och det är, hm, intressant!

Gång på gång får vi internationella studenter höra hur viktigt det är att vi är här, hur uppskattade vi är och att vi ger så mycket till skolan bara med vår existens på skolan. Ja ni vet- superlativen haglar. Skolan bjöd ut oss på restaurang fyra kvällar i rad, tog med oss på nöjesfält och rafting- shoppingtur (den delen betalde de dock inte!;)) Vi hade middag med presidenten( inte Bush, utan skolans president) och promenerade i hans rosenträdgård. Ja kan ni tänka er.

Dagen kom då jag skulle registrera mig för vilka lektioner jag ville läsa och det hade de redan listat ut så jag behövde inte direkt göra ngt. Min studiehandledare är mycket bra och har redan en plan för mig! Skönt. Nu på hösten blir det Biologi och Psykologi som huvudämnen och lite historia, engelska (skrivkurs) och självförsvar utöver det. Jag har köpt böcker för många dollar, och lider med dem som inte får det betalt av skolan. Det leder mig in på min rumskamrat Amaya. Jag kunde verkligen inte önskat ngn bättre att dela rum med. Hon är definitivt den trevligaste 1:a års studerande jag mött fram till nu. Vi kommer mkt bra överens. Hon betalar för sin skolgång här, har två jobb och jag lider verkligen med henne. Hennes föräldrar vill inte ta lån så hon sliter. De inser inte riktigt vad det kommer att innebära för hennes studieresultat tror jag. Jobben ger endast 6 USD/timmen och det kändes inte mer än rätt att jag betalade kylskåpet, kaffemaskinen och högtalarna. Det är inte svårt att upptäcka baksidorna av the American Dream. 40 kr timmen i lön är inte proportionerlig minimumlön med levnadskostnaderna här.

Gymmet och maten är två saker som jag är väldigt imponerad över. Vilken otrolig lättnad det var att komma in i matsalen och få en föreläsning om ekologisk och närproducerad mat. Jag satt och log för mig själv! ALL annan mat är dock helt otroligt äcklig rent ut sagt. Man kan verkligen inte köpa bra mat i affärerna här. Om man vill köpa ngt någorlunda fräscht och färskt kostar det enormt mycket medan den halvfabrikerade maten är billig. Vi har fem kockar i matsalen som tillagar maten precis som vi vill ha den, med tomater och kryddor från den egna trädgården. Tilläggas skall att det också finns, hamburgare, pommes, läsk, doughnuts, chips och muffins- om ngn skulle vilja ha, och det går åt kan jag lova. Chips och läsk till frukost. Var det någon som viskade ohälsosamt, nej nej inte alls- jag förstår verkligen inte varför de är halvfeta allesammans.
Jag har fått dra ner på sarkasmen en del.. Men Ayesha förstår mig. Tur det. Man vet aldrig vad man kan smälla i folk, det är så lockande att vara sarkastisk hela tiden men risken är allt för stor att det roliga inte förstås. Jag flinar dock på insidan. Muahahah.

När alla förstaårs studenter hade flyttat in åkte vi på vildmarksupplevelse fyra timmar här ifrån och pratade om vilka utmaningar som fanns att vänta. Det känns verkligen som Norge om igen. Men jag kunde ju svara på mångas oroliga undringar. Oj vad jag kände mig vuxen. Under de dagarna hade vi även team bildande aktiviteter och jag blev självklart den drivande inom min grupp. Haha ja det är inte helt dåligt för självkänslan det här! Det är nog bra om ni tar ner mig på jorden lite ibland. Vi hade en liten tävling där vi skulle rita en liten cartoon och jag kom med bland de 5 bästa och fick min publicerad i skoltidningen. Vilken start! haha

Det finns en hel del fraternities här, helt enkelt folk som betalar för at vara med in en klubb med sjuka inträdesprov, ett hierarkiskt system som liknar värsta sekten MEN de som inte är med är välkomna till deras fester och de har ofta hus utanför skolområdet. Det finns ett gäng som är trevligt och där har de mina första festupplevelser ägt rum. Precis om på film, men där som på alla andra ställen finns det trevliga människor som inte klistrar fast rumpan på ngn annan. Riktigt komiskt att titta på. Gratis öl är det också. Kingstone light, billigt och inte gott alls, så sofistikerade Klara dricker vin. Skolområdets vakter patrullerar och hämtar en vart man än är om man skulle komma i fel händer. Skönt att veta och, nej, jag har inte behövt utnyttja den möjligheten.

Skolan har ett fotbollslag som även de har ett hus utanför skolområdet. Men de är ju inga stjärnor på plan direkt. Men men, söndagarna är trots detta ägnade till fotboll☺

NU skall jag ut och springa en liten tur innan lunch.

Det ligger lite bilder på Facebook

Allt från mig,
Howdy Howdy