Jag försöker fokusera men mina tankar bara flyger omkring. Jag har försökt allt men inget funkar. Jag blir stressad av den massiva arbetsbörda som ligger framför mig. Allt som behöver göras. Jag är rädd för att inte bli klar i tid. Jag vet att jag aldrig kommer bli fördig frågan är bara om det är nog ändå, om jag trots detta kan klara det. Skolan är snart slut men till min stora förfäran är proven tidigarelagda och det klumpar sig i magen när jag tänker på varje kapitel jag har att ta igen, på alla papper som behöver fyllas i och skickas. Dåliga vanor tas upp igen-gamla mönster återkommer, stressen som skapas av att gå igenom detta ensam är outhärdlig. Jag har stängt in mig i ett hörn vars väggar skjuter bort mig likt elektriska stötar varje gång jag söker stöd och något att luta mig mot.
Jag vill fly, lägga benen på ryggen och fly. Det eller lägga mig och sova för att vakna upp när allt är över. Gång på gång söker jag tänka ut en lösning men allt bottnar i att endast jag kan ta tag i den, endast jag kan ta besluten som bestämmer min framtid. Jag är nära på att ge upp-det vore klokast om jag gjorde det. Gav upp för att ge det hela en ny chans när jag får möjlighet att börja om. Jag söker alltid att börja om. Någon gång måste jag ta tag i saker och ting. Men inte nu, inte här. Jag vill bort.
Flykten från friheten gör sin påmind.
Frigjord men inte fri.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar