Frysen är frusen!

Titeln är dagens kodord! Gissa vad jag syftar på om ni kan! Nej nu skall jag inte sprida gåtor utan vettiga svar utan istället uttrycka min glädje över att sommaren snart är här. Jag är nu, äntligen omgiven av personer som gör min tillvaro här i krokarna så mycket drägligare. Passligt att jag skal känna så nu när också mitt avsked nalkas- men det är jag van vid nu vid det här laget. 

I fredags åkte finklänningen på för första gången på två år och jag tror faktiskt att jag bär upp den bättre nu än vad jag gjorde den dagen den var ägnad. Det kändes bra och den åker nog med i resväskan till Idaho. Jag har kalkylerat att minst hälften av vad jag packar ner kommer vara av den sort att det inte ingår i min vardagskläder. Vinterjackor, skidkläder, balklänning, andra finklänningar, skor osv. Allt detta för att jag resonerar som så att det är bättre att köpa vardagskläder istället för nya uppsättningar av det som jag redan investerat ordentligt i. Grundplagg är ändå trevligt att förnya. Hemresan blir dock värre. Då blir det loppmarknad innan jag åker. Eller så stannar jag ett år till-det vet man aldrig. 

Pluggandet har kanske inte varit det mest effektiva men gett bra resultat, biologiprovet kändes mycket bra och det luktar rekord i antal uppnådda poäng, vilket borde resultera i högsta betyg. Nu är det bara en omtenta som skall göras i morgon pga att jag missade den första när jag hade mina retakes. Men jag ser ett slut på det. 

Jag har inhandlat ett par nya piké tröjor och även en del rättvisemärkta kläder, bla ett par skor som jag är mycket nöjd med! De är av den högre modellen och jag blir 188 cm lång med dem men jag tycker om det och har slutat anpassa mig efter min omgivning när det gäller att inte sticka ut på längden. Snygga, sköna och sommriga! 

Jag kan räkna upp fem personer som kommer bli glada eller framför allt lättade över att jag flyr landet. Inga namn nämnda men det skall blir skönt att lämna det bakom sin för alltid. 

Nu är det Morfologi som gäller, och det är inget som lockar. Provet i morgon prioriteras sådär lagom mycket då jag ser fram emot att se Champions League  finalen i kväll. Håller nog på Man U. Är inte så insatt i den Engelska ligan men bra är den! Zlatan däremot, oemotståndlig men inte nära värd den extrema uppståndelse han fick efter avgörandet i serie A. Men bra var det, jag har gett upp min moral när det kommer till elitsidrottsmän. Penningflödet är ofantligt och jag kan inte rättfördiga det med ett enda argument-MEN jag älskar det. Sporten, när skall vi bli rättvisa och tänka på kollektivet? Jag tycker för övrigt att en obligatorisk avgift till a-kassan för alla är en bra idé!

Jag springer på och attackerar uppförsbackarna mer än någonsin. Skall man föresten ha en vilodag? Jag vill inte men det kanske är en investering i ork. En blandning av gym och löpning borde vara bra. Tränade på gymmet igår men är inte överförtjust över resultatet, det går så snabbt att biffa upp nacken och det är inte vad jag eftersträvar. Anton Bergs mörka fairtrade-choklad är höjden av njutning för mig nu tillsammans med endorfinet från träningen. Underbart!

Anine på framsidan av Solo, snygg- skall se till att kontakta henne innan jag åker till LA, jag är ju lite förtjust i det livet hon lever måste jag säga. Även om det räcker att betrakta det på avstånd. Undra hur det skulle vara att leva hennes liv för en dag. Spännande.

Jag tycker för övrigt om vår föreläsare i biologi. Kompetent och pedagogisk.

Från och med Lördag passar jag min systers lägenhet, och det är tillsammans med titeln lösningen på allt!

I god form!

Nu har jag avslutat IB för alltid, I dag hade jag det avslutande Spanska provet och det gick helt efter förväntan. Helt enkelt helt underbart bra. Det bara flöt på och jag kunde med lätthet genomskåda de fällor som sats upp av provskrivaren. Det känns så otrloligt skönt att veta att spanskan mer eller mindre sitter nu, så klart på en bas nivå men då kommer det nog bli betydligt lättare att ta det på allvar när jag börjar på universitetet. Jag har fått kontakt med en kille som skall börja sammtidigt med mig på skolan och det är lungande att se honom stödja Obama, för mina fördomar och efterforskningar säger att det är en republikansk stat och då kan de vara skänt att utbyta tankar med ngn som har en bakgrund lite mer lik ens egen. Killen är i grunden från Tyskland förövrigt- och det är lovande. 

Förutom att jag avklarat mina extratentor har jag också kommit igång med tränandet. Joakim inspirerade mig med sin konsekvens och nu är jag på gång på riktigt. Jag skall inte låta mig släppa det här nu, det är viktigt för mig att vara i form när jag anländer till C of I så att jag kan kavlificera mig till löpar teamet eller ngn annan sport- jag vill aldrig glömma hur viktigt det är för mig att leva ett fysiskt aktivt liv, den stimulationen är viktigare än ngn annan!. 

Inte för att jag skall börja spekulera om det än men jag hoppas verkligen att jag kan hitta en träningskompis som kan stötta mig på vägen mot de mål jag har! Jag är spänd på det här! Tror det kommer bli bra, allt jag behöver göra nu är bara att tro på det själv och motstå all skeptis från mina uwc kompisar. Kan de inte bara vara nöjda med att jag är relativt nöjd. Jag är ju inte helt nöjd men jag har tagit ett beslut så respektera det och sluta gnälla. Jag vet om alla nackdelar som det innebär, jag vet vad jag ger mig in på, lita på det. Det beslutet jag tog när jag tackade ja var nog ett av de jag grubblat mest över någnsin.  Det ordnar sig. Det gör det alltid!

Underbara sommar

Doften av havet når mig med den lätta sommarbrisen, tvätten hänger och torkar i solen och jag sitter här med nya låtar på datorn, på terrassen med en hallonsmothie i handen och njuter för fulla drag. Den svenska sommaren är något alldeles speciellt och det är nog den som stoppar mig från att lämna landet permanent.  Jag har finaliserat min ansökan för visum och dagen kommer allt närmare då jag flyttar. Känslan som framträder när jag tänker på att åka gör mig ytterst ambivalent. Det är inte helt lätt det här- Men någon stans måste jag inse att eftersom att jag inte har ngt annat planerat till hösten så är det ett skapligt alternativ. jag tror verkligen att jag kommer njuta av min tid där men samtidigt har jag insett att jag gör det lite som ett sista alternativ och att jag alltid försvarar mig när jag förklarar för min omgivning att jag åker. Det är ngt som definerar mina olika vänskapskretsar. Till de som känner mig från innan jag åkte till UWC och Argentina blir beskedet mottaget med förtjusning och de verkar inte spela ngn roll att det är till ett medelmåttigt universitet jag skall åka, som dessutom ligger i ingen stans och i värsta redneck staten. De tycker verkligen att det är häftigt med stipendiumet och att jag skall åka till USA. De som jag lärt känna under UWC tiden och därefter har lite mer distans till det hela och det är nu mitt försvarstal brukar komma in i bilden. Att jag åker pga att det är gratis osv. Det är till mesta dels sant men jag känner att mina två vänskapskretsar reprensenterar de två röster som påverkar mitt beslut. Jag är smickrad över att mottaga ett stipendium på en summa som betalar allt för mig under 4 år. Till och med resor. Samtidigt känner jag att jag borde satsat högre. När jag skickade in mina ansökningar och fick mail om behov av komplettering gjorde jag inget åt det. Att jag lade ner mer tid på C of I var endast och ENDAST för att Brian var så påstridig, och de tär klart jag är glad för det nu, men han lade verkligen ner energi på att övertyga mig om att det var det rätta beslutet att ta. Om ngn från de andra universiteten skulle lagt ner en gnutta mer personlig tid på min ansökning skulle jag kanske vart på väg till ett universitet som kommer ge mig mer stimulans. Jag tvekar inte på att lärarna är kompetenta och att jag kommer få akademisk stimulans men det är utanför klassrummet jag är orolig för att jag skall känna mig ostimmulerad. Till min tröst vet jag att jag har Ayesha och det värmer gott i hjärtat. Sedan vet jag att jag skall åka tillbaka till Argentina på jullovet och med eller utan Ayesha kommer det bli en underbar upplevelse fylld med kära återseenden, sol och maximal njutning. Sen vet jag också mycket väl att jag dels åker för att uppleva USA på riktigt, jag ser det som en studieresa, jag skall dra igenom städerna; Los Angeles, New York, Huston, Philly, Florida och njuta av de upplevelser som jag ständigt törstar efter.

...Don´t let me be missunderstood- Santa Esmeralda är låten som flödar ut genom högtalarna och jag lägger mig en stund till i solen innan jag på allvar sätter i gång med Spanska pluggandet...